Nu är jag sugen på en frisyr ännu än gång. Och den här gången ska jag våga klippa den så också. Inte fega ur och bara ta topparna. Visserligen så bölar jag ju efter varje gång jag varit hos frisören. Det är ju både lite pinsamt och fånigt. Men nu har jag funderat och jag tror att jag vågar mig på något som liknar den här frippan. Jag menar, jag sätter ju ändå upp håret i bak varje dag eftersom jag hatar mina slitna toppar. Om jag klipper en sådan frippa behöver jag inte ens fixa håret på morgonen ( = sova längre ).

Men jag ska absolut inte klippa mig här hemma i Gävle. Inte en chans. Min sociala fobi. Nej, jag tar det nästa helg istället, i Karlstad. Där är det bara jag , mamma och frisören.