Ja nu sitter jag här. Och ångrar mig. Lite grann. Jag ser plan flyga åt alla möjliga håll hela tiden och varje gång blir jag alldeles kall inombords. Snart är det jag som sitter i ett av planen. Och då vill jag bara ta nästa tåg hem och krypa ned i min säng. Min sköna , ofarliga säng. Som står på marken. Inte 10 000 meter uppe i luften. Fyfan.

När vi stod och väntade på tåget hemma underhöll jag nog hela stationen med mina hyperventileringar och svordommar om flygplan och allt därtill. Men sedan tog jag en lugnande tablett och blev snäll. Så pass snäll att jag stod ut med att det krånglade när vi skulle på tåget. Jag fick en nypa tålamod. Jag höll humöret uppe, hela tiden. Jag tror nog att jag ska ta de där tabletterna regelbundet. Vilken tur att jag fick reda på att det fanns sådana!
Visserligen så tappade jag humöret lite när jag kom fram till Arlanda och skulle visa tågbiljetter för att komma in i terminalen. Givetvis hade min kära mor min biljett eftersom jag annars tappat bort den. Så jag går före lite åt sidan för att lämna plats , eftersom det krånglade för kvinnan före. Nehej, då blev man avblåst av nån uppblåst snubbe som man skulle visa biljetterna för. Shit. Jag klarar inte sådant. Att bli dumförklarad dessutom. Det satt minst tjugo lappar som påminde om biljetten på väggen bredvid rulltrapporna upp.

Nej nu ska jag försöka tagga ned lite. Kanske ta en tablett till. Planet avgår inte förrän vid tretiden så jag har ganska mycket tid kvar att vara ängslig. Ska försöka söva ner mig så jag åtminstone inte är vid medvetande när planet lyfter.
AH ! JAG HATAR SÅNT HÄR !

Det var trevligt att underhålla er med min blogg.