Gårdagskvällen spenderades med Nina på min glasveranda. Vi hade ägenmöös som Nina sa. Egentligen skulle vi halvsova framför teven hela kvällen, men så blev pappa sugen på vattenpipa och så fastnade vi på glasverandan hela kvällen. Drack några öl , blev lite fulla, rökte ännu mer , pratade deep fylle talk, rökte, lyssnade om och om igen på Vapen och ammunition. Vi hade det trevligt helt enkelt.

När båda började somna till i sina stolar vid tretiden så tyckte Nina att det var dags att tänka på refrängen. Jag ställde mig upp, kände mig som Ozzy , vankade iväg till toaletten , spydde ut alla jordnötter jag ätit . Blev nojig för vinterkräksjuka. Jag tror nog att jag är lite hypokondrisk. Lite. Jag trodde bla att jag hade fått lungcancer när jag fick så ont i halsen efter Arvika.. Sån är jag. Men den här gången berodde det på flera timmars vattenpips rökning. Mamma tjatar om att när man röker en timme så har man fått i sig 100 cigaretter, om det stämmer så var det nog ett par tusen igår kväll. Men nu är jag mättad, och skrämd. Jag hatar att spy, jag kan inte ens spy. Jag är som en häst, det finns en kräkspärr. Jag spyr inte ens när jag är full, förutom den gången jag deppdrack hos Nina och spydde ned hennes toalett, men det var länge sedan. Då var jag liten , 16 år.

Fast det kan vara ganska jobbigt ibland också, när man mår piss och helst av allt vill spy, då går det inte. Det är nog därför jag alltid blir så inihelvetes bakis.