Är det konstigt att drabbas av en lätt ålderskris såhär 7 månader innan 18årsdagen? Och är det BARA jag? Jag känner mig inte alls mogen för allt ansvar som åldern för med sig. Visst kan vi hurra över cigaretter och folkisar.
Men nu ska man veta vad man vill göra med sitt liv. Man ska veta vad man ska göra efter man tagit studenten. Man ska börja jobba. Och så vidare.
Och varför har allt detta gått upp för mig NU ? Det ska man ha kommit över, och istället ha börjat längta till friheten.

Jag hör ju själv hur fånigt det här låter. Jag fyller ju bara 18 och har hela livet framför mig , och jag har lång tid på mig att bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv. Men ändå..