Åh. Mamma har dragit hem magsjuka från dagiset, och självklart är det jag som åker på de djävulska bakterierna. Underbart. Jag som trodde att jag var superimun. Ett tag trodde jag faktiskt att jag var någon slags nutida superhjälte, som inte blev sjuk.. Men där sprack den teorin.
Jag fick ringa och säga åt mina vänner att stanna hemma. Så här sitter jag nu och proppar i mig överlivet godis från gårdagens biobesök. Pappa jävlas genom att åka iväg med skotran igen. Han passar på när inte jag kan. För jag tror att han egentligen vill åka själv. Så kan han stanna och fika när han vill och ta hur lång tid han vill på sig. Är jag med så tröttnar jag efter en timme och vill åka hem igen.

Nä. Nu ska jag lägga mig i sängen framför någon av filmerna jag köpt på mig under veckan, och bli frisk. Visserligen så har jag inte spytt , men det hänger i halsen. Det är tamigfan värre.

Om jag skulle må bättre mot kvällen så har jag ett x antal saker på schemat.. Bla att röjja upp detta :