Huvaa, nu är jag så nervös. Usch. Ja, sportfånen och töntsupporten inom mig har kommit fram såhär lagom till SM slutspelet. 1-1 står det i matcher. Nu är det dags för tredje. Åh, vad fånig jag är. Jag hade ju lovat mig själv att inte bli sådär fanatisk igen efter den lilla perioden då jag , Anna, Frida, Emma, Nina, Patricia, Jessica och Carro startade upp JL-ligan.

Och vad är JL-ligan då. Jo, det ska jag tala om... I femman, sexan så fick jag och min vän Nina upp ögonen för sporten ishockey. Visst hade man hejat lite på Brynäs innan, men det var inte förrän Tommy Sjödin gjorde ett besök hos min klass jag blev sådär fanatisk. Efter det pryddes bänklocket med diverse spelare, mest snygga sådana. Som Joakim Lundström ( Ja, det är han som har VIB på Söder ), och Mattias Karlsson hette min favorit, som bara var 19 och fick sitta av matcherna på bänken, men snygg var han och därför var han min favorit. Efter ett tag bildades gänget, JL-ligan. ( Joakim Lundström ligan, eftersom alla tyckte att han var så otroligt jävla snygg ) Vi hade alla olika namn i ligan, namn på spelare i Brynäs. Jag hette Mattias Karlsson, såklart. Nina, Niklas Anger, och så vidare. Jag hade till och med en matchtröja som det stod Anger på.
Vi gick på nästan alla matcher, väntade utanför omklädningsrummet för att få träffa våra idoler och kanske få matchprogrammet signat. Om vi hade tur så fick vi en gammal sönderspelad klubba också. Sådär höll vi på i 1 - 2 år. Men sedan tog vi vårat föruft till fånga och slutade. ( Jag har utelämnat vissa stalkergrejer som jag bara skäms för och som inte behöver tas upp igen )

Men nu är det inte så illa. Ju. Fast kanske så pass känsligt att det kan komma en tår, eller två.

Enjoy.. hehehe

Resten har tyvärr spårlöst försvunnit..