Jag har många psykiska konstigheter för mig. En av dem är att jag är så nojjig när jag åker hem på kvällen. Jag tror att jag ska bli förföljd , bli nermejjad av ett rattfyllo eller bli skjuten. Jag vet inte varför jag skulle bli skjuten, men det beror nog på att det varit så mycket skottlossningar här i Gävle på sista tiden. Eller mycket och mycket, mer än vanligt kanske man ska säga. Fast vad är vanligt ? Jag tycker att Gävle bara blir mer och mer kriminellt. Förut var jag inte ett dugg rädd att gå ute om kvällarna. På fyllan så vandrar man ju omkring i Gävles alla stadsdelar, fast då tänker man ju såklart inte på riskerna.

Ibland får jag för mig att en bil som åkt efter mig länge är en torped som är ute efter att förgöra mig. Vad jag nu har gjort... Så fort någon bil verkar misstänkt eller åkt efter mig länge så blir jag super nojjig och räknar mina sista minuter i livet. Om det råkar vara någon som åker efter mig ända in på min lilla väg så gömmer jag mig i garaget en stund, och sedan stänger jag snabbt garadeporten och springer så fort jag kan in i huset.

Nähej.. nu ska jag sova. Godnatt