Såhär gör jag jämt.
Sitter uppe halva natten , oftast hela natten , dagen innan jag ska iväg någonstans, väldigt tidigt dessutom. Nu när klockan har passerat två så funderar jag på om jag ska ändra taktik och vara vaken hela natten istället. Då sover jag gott på tåget sedan, kanske så pass djupt att jag inte hör hur alla spädbarn i kupén gråter i kör. Det skulle ju vara underbart.

Jag är lite orolig över hur jag kommer att hantera det här med kollektivtrafiken imorgon. Alla människor , min pms och mitt humör. Jag vet inte jag. I irriterat pms tillstånd så tänker inte jag på att alla i kupén + några till hör mina föredrag om hur uppretad jag blir på folk inte kan visa hänsyn, eller vad det nu är som jag stör mig på. 
Nej , egentligen borde jag hållas inom lås och bom tills dendärveckanduvet är över.

Det där med kuratorn igen kanske inte är en sådan dum idé trots allt. Vi diskuterade ju faktiskt min lättretlighet sista gången jag var där. Konstigt nog så tyckte hon inte att jag behövde göra några fler besök hos henne.