Jag kan inte påstå att jag börjar få 'spring i benen' som man brukar få när man legat hemma och varit sjuk ett par dagar, men jag behöver sällskap ! Jag behöver vara social! De enda jag träffat på fyra dagar är mina päron. Det enda som gör väsen av sig om dagarna är råttona uppe på vinden som river ner grejer och krafsar sig igenom väggarna. De har väckt mig ungefär varje dag , fast idag kom jag fram till att det var dem. Hela veckan har jag trott att det varit något psykfall som smugit omkring och rivit ned hinkar och plåt för att väcka mig.

Fast annars så håller väl Hamlet och Dante mig sällskap eftersom jag måste läsa igenom papprerna ett x antal gånger för att ens komma ihåg lite. Visserligen har jag hela lovet på mig eftersom det inte blir någon skola imorgon heller. Kanske måste jag slå en pling till min konstiga husdoktor och höra vad som är fel med mig. Han är verkligen konstig, han pratar inte i onödan. Frågar lite om symptom och sådant som doktorer behöver veta och när han tar blodtryck så sitter han och stirrar i bordet tills det är klart. En riktigt bekväm stämning måste jag säga.

Hursomhelst så har jag inte legat på latsidan när jag varit hemma, även om det slarvats lite med skolarbetet...