Idag har jag varit lite hit och dit i mitt humör. Som ni säkert känner till så kan jag ha ett jävla humör ibland. Jag är lätt retlig. Kort stubin.

Hur som helst så började det med att jag vaknade för sent, mamma hade redan hunnit cykla iväg. Då var jag tvungen att skynda mig lite, och hyfsat snabbt gick det tills det kom till kläderna. Alla mina kläder som är säkra kort, som inte kan gå fel låg i mammas cykelkorg påväg till tvättstugan. Så nu var jag tvungen att sätta ihop någonting från övriga garderoben. Först var jag stensäker på en outfit, sedan speglade jag mig lite till, gick iväg , kikade i en annan spegel och så slutade det med att jag stod i underkläderna igen. Och det upprepades ett antal gånger.
När jag till slut hittat en okej outfit och var påväg ut för att hämta pulkan från garaget ser jag min käre far susa iväg på min silverfisk. Där rök humöret, jag var sen och nu hade jag inget färdmedel. Jag kliade mig lite i skallen och funderade på ett straff. Först tänkte jag slita sönder däcken på pappas egen moped , sedan hejdade jag mig när jag kom på att det både var att ta i lite och att jag skulle få ta en jävla smäll sedan. Så då började jag leta efter hans tjyvrökarcigg istället, hittade dem inte , begav mig ut på vägen för att leta reda på mopedtjuven. Fick syn på honom en bit upp där han stod och diskuterade med en granne, kastade av karl och gav honom en snabb utskällning och sedan bar det av till stan.

Nästa irritationmoment var min morfar som börjar bli senil. Lite tålamod har jag. Det har jag faktiskt. Men när det börjar ramla helt virriga grejer ur munnen på honom så rinner bägaren över. Det är inte hans fel, jag vet. Det är jag som har problem med tålamodet. Nog för att jag varje gång kallats alla kvinnliga namn i släkten innan han kommit på att jag heter Lina , men idag blandade han ihop mig med min kusin, Kristian.

På staden hittade jag fler saker att reta mig på. När jag skulle köpa en vegkorv och korvgubben efter ett tag sa att det var slut på dem och stirrade på mig som att jag skulle beställa något annat. Vad förväntade han sig ? Att jag skulle ta en Bamse istället ?
Sedan skulle jag och mamma leta efter en rolig tårta att beställa till min födelsedag, så vi gick in på Central bageriet. Där stod en kvinna i kö redan, och vad gjorde hon som jobbade där ? Hon pratade i telefonen och det var inte jobbrelaterat. Nej, där stod hon och förde ett privat samtal när hon hade flera kunder som väntade. Är jag lite snobbig som tycker att man lägger på så fort någon kliver in i butiken? När man är på jobbet. När man ska serva sina kunder ?
Sist men inte minst en spännis som gick jätte sakta och tog upp halva gången i gallerian Nian. Sköt ut axlarna så mycket han kunde, gick extra sakta så att folk skulle hinna se alla bulor han hade på armarna, svängde fram och tillbaka med överkroppen, kände sig snygg, kände sig sexig. Jag kände mig äcklad och försökte förgäves köra om.

Såhär är det att vara Lina, såhär är det för mig att vara bland folk, i offentligheten. Behöver jag besöka kuratorn igen tror ni? Eller kanske till och med en psykolog, en teraput?

De tre mammorna som går i bredd med sina barnvagnar i gången tar inte upp all plats. Jag kommer runt. Jag retar mig inte på det.Jag kan flyga, jag är inte rädd..